Hjälpmedel är en del av vårdkedjan. Den enskildes behov ska styra alla vårdinsatser.

Förskrivaren bedömer behovet av habilitering/rehabilitering, som kan bestå av behandling, bostadsanpassning eller en hjälpmedelsinsats.
Varje yrkeskategori har sina professionella metoder för att kartlägga och bedöma vilken insats som skall göras.

Frågor att ta ställning till inför förskrivning

• Skall någon annan profession inom hälso- och sjukvården kopplas in?
• Ryms behovet/önskemålet i hälso- och sjukvårdens ansvar för hjälpmedelsområdet?
• Gränsdragning till andra vårdgivare, till andra myndigheter mm.

När förskrivning av ett hjälpmedel är aktuellt ska landstingets metodanvisning följas. Metoden är uppdelad i olika steg, som benämns A, B, C och D.

I steg A behandlas förskrivarens ekonomiska ansvar för hjälpmedelshanteringen i landstinget.

• Hjälpmedlet ska förskrivas på ett för patienten funktionellt och för landstinget ekonomiskt effektivt sätt.
• Hjälpmedel ska alltid i första hand provas och förskrivas ur sortiment.  
• Hjälpmedel som förskrivs ska kompensera en funktionsnedsättning på godtagbar nivå.
• För att komma fram till lämpligt hjälpmedel ska man börja med ”enkla” lösningar och sedan prova de mer komplexa.
  

I steg B ska förskrivaren bedöma i vilken aktivitet hjälpmedlet ska användas och kontrollera om den ryms inom landstingets prioriteringsordning för hjälpmedel.

Ange prioriteringsnivå

I steg C ska förskrivaren  bedöma brukarens hjälpmedelsbehov.        
Här finns de matriser/bedömningsmallar som ska användas i bedömning av behov och nytta (C.1-C.3).

För att få en enhetlig bedömning och möjliggöra en samsyn/samverkan mellan olika yrkesgrupper, verksamheter, anhöriga och allmänhet ska varje förskrivning föregås av:

• en angelägenhetsprövning, det vill säga en bedömning av i  vilket tillstånd, vilken situation, individen befinner sig i om hjälpmedlet inte förskrivs (C.1)
• en bedömning av vilken effekt/nytta hjälpmedlet gör för brukaren, dvs hur hjälpmedlet påverkar individens möjligheter till ökad aktivitet, delaktighet eller kroppsfunktion (C.2)
• en bedömning av nyttjandegrad, hur ofta hjälpmedlet kommer att användas (C.3)

En värdering av hur olika omgivningsfaktorer påverkar bedömningen ska  ingå i den samlade analysen.

Analys av riskerna för brukaren vid användandet av hjälpmedlet görs och noteras i journal. Länk till Riskanalys.

I stegen D.1-D.3 finns riktlinjer och övriga anvisningar vid förskrivning.

D.1 Förskriva och beställa

D.2 Förskriva hjälpmedel utanför sortiment

D.3 Träna och informera

D.4 För alla hjälpmedel ska effekten och nyttan följas upp och utvärderas mot uppsatta mål. Utvärdera och följa upp.

Läs mera: 

Frågeguide till metodstödet