Startsida Hjälpmedelshandboken 

Hjälpmedelshandboken

Du är här: Hjälpmedelspolicy

Policy för hjälpmedel i Västerbotten

Policyn antagen 2004, reviderad 2010.

 

Denna policy presenterar de principer som utgör grund för hjälpmedelsprocessen. Den gäller, oavsett driftsform, för alla verksamheter som hanterar hjälpmedel inom landstinget eller i samverkan med landstinget och länets kommuner, liksom för vårdgivare som har vårdavtal med landstinget.

 

Individens behov styr och vägleder

Få personer klarar att passa en tid utan klocka, att hålla tvätten ren utan tvättmaskin eller att fungera i sitt arbete utan arbetsredskap. Alla behöver hjälpmedel för att fungera i vardagen. De individuella behoven varierar i omfattning och beskaffenhet beroende på i vilken livssituation vi befinner oss. Personer som på grund av sjukdom eller skada har en funktionsnedsättning har större behov av väl anpassade och säkra hjälpmedel för att klara sitt vardagsliv.


Denna policy innefattar de hjälpmedel som kräver hälso- och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning, utprovning, träning och utvärdering och som är avsedda att kompensera nedsatt funktion, förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga att klara aktiviteter i de livssituationer man befinner sig. Den värdegrund som denna policy vilar på finns beskriven i ”Så arbetar vi med prioriteringar – riktlinjer för hälso- och sjukvården i Västerbottens läns landsting”.
 

Mål

Hjälpmedelsprocessens mål är att ge individen bästa möjliga förutsättning att leva ett självständigt liv i trygghet och värdighet. Personer med funktionsnedsättningar ska ges förutsättning att kunna möta utmaningar i olika livssituationer utan att drabbas av inskränkning i delaktighet. Likaså ska ojämlikhet i hälsa, eller i konsekvenser av nedsatt hälsa, minska.


Hjälpmedel

Med hjälpmedel menas sådana produkter som män, kvinnor, pojkar och flickor har behov av för att själv, eller med hjälp av annan person, klara de vardagsvillkor man befinner sig i som privatperson eller i aktiv samverkan med omgivningen. Hjälpmedel behövs i hemmet, i skol- eller arbetssituationen samt för att kommunicera med omvärlden. Behov kan uppstå för ökat oberoende vid inträdet i vuxenlivet, i föräldraskap, partnerskap samt för egenvård och behandling. Hjälpmedlen ska vara nödvändiga ur medicinska, rehabiliterings- eller habiliteringsmässiga aspekter. Nyttan av hjälpmedel ska värderas både ur den enskildes totala livssituation och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

 

Hjälpmedel indelas i tre kategorier:

 

  • Hjälpmedel som är stödjande produkter

Innefattar medicintekniska produkter som är CE-märkta och som enligt tillverkarens uppgift ska användas för att kompensera eller behandla en skada, sjukdom eller ett funktionshinder, vilket även innefattar vissa förbrukningsartiklar. Till dessa hjälpmedel räknas också produkter som är anpassade för att i sin helhet endast utgöra hjälpmedel som stödjande produkt. Dessa hjälpmedel kan vara samhällsfinansierade.

  • Hjälpmedel som är anpassade allmänna produkter

Innefattar produkter som efterfrågas på den allmänna marknaden men som kräver hälso- och sjukvårdens särskilda kompetens för att anpassas, utprovas och utvärderas med utgångspunkt från individens särskilda behov. Den merkostnad som anpassningen utgör kan vara samhällsfinansierad.

  • Hjälpmedel som är allmänna produkter

Innefattar produkter som är komplement till eller ersättning för standardprodukter, likaså produkter som efterfrågas på den allmänna marknaden och som ej behöver anpassas. För dessa ansvarar samhället för information, rådgivning och uppföljning. I förskrivningsprocessen ingår även information om lämpliga produkter.


Hjälpmedel i sitt sammanhang

Hjälpmedel är en integrerad del av hälso- och sjukvården och en del i helhetsbedömningen av individens behov. Utifrån principen om alla människors lika värde är det hälso- och sjukvårdens uppgift att erbjuda insatser inom vård, rehabilitering och habilitering till alla utifrån behov och förväntad nytta.
Hjälpmedelsprocessen kan därför aldrig utgöra en isolerad insats utan ingår som en del i habiliterings/rehabiliteringsprocessen. De prioriteringar som görs inom hjälpmedelsområdet ska överensstämma med landstingets riktlinjer för prioriteringar.


Hjälpmedelsprocessen utgår ifrån:

  • en helhetssyn på individens situation 
  • att hälso- och sjukvårdspersonal erfordras för bedömning, utprovning, anpassning, träning och utvärdering 
  • ett samspel där insatsen av hjälpmedel anpassas till andra åtgärder 
  • en prioritering där den enskildes behov och insatsens nytta är vägledande 
  • att hjälpmedlet sätts in i rätt tid när behov uppstår eller förändras

 

Hjälpmedelsprocessen kännetecknas av:

  • god tillgänglighet 
  • säkra produkter 
  • hög kompetens och samordnade kostnadseffektiva lösningar 
  • systematiskt kvalitetsarbete för att säkerställa effektiv användning av resurser 
  • delaktighet

 

Jämlikhet

Bedömning av behov och möjligheten att erhålla ett hjälpmedel görs utifrån en helhetssyn på individens situation. Sociala förhållanden, ålder, kön eller var man är bosatt i länet utgör ej bedömningsgrund. Den grundläggande inställningen är att alla länsmedborgare ska ges bästa möjliga förutsättningar att leva ett oberoende liv med likvärdiga rättigheter, möjligheter, ansvar och skyldigheter.


Ur ett folkhälsoperspektiv är det också viktigt att individer som erhåller hjälpmedel ska uppleva ökat oberoende, ökad delaktighet, förbättrad hälsa eller minskat lidande.


Hjälpmedelsprocessen ska ge ökade förutsättningar för individer och grupper att välja goda levnadsvanor.


Helhetssyn

Individens behov utgör grunden i hjälpmedelsprocessen. Med fokus på personens situation i sin helhet görs en värdering av fysiska såväl som psykiska och sociala behov, hur omfattande de är samt vilken nytta som insatsen förväntas göra. Även omgivningsfaktorer som kan ha betydelse beaktas. Processen kännetecknas av medvetenhet om att behov förändras över tid och behöver utrymme för att mogna. Samplanering, träning, uppföljning och utvärdering utgör därför viktiga fundament.


Delaktighet

Behov kartläggs i aktiv samverkan med individen. Hjälpmedelsprocessen kännetecknas av ömsesidig respekt där erfarenhet och kunskap tas tillvara. Det gäller den unika kunskapen om den egna livssituationen och vilka behov det medför, liksom den kunskap och erfarenhet som förskrivaren bär med sig i sin bedömning av insatser. Så långt det är möjligt deltar individen själv i processen och har inflytande i de val som görs. Där behov finns företräds brukaren av annan person. Integritet, inflytande och delaktighet är bärande principer i processen.


Samordning

I den plan för vård, rehabilitering eller habilitering som upprättas, och där hjälpmedelsinsatser ingår, finns målbeskrivning samt vägledning och ett tydligt utpekat ansvar för samordning av de insatser som görs i hjälpmedelsprocessen. Planen underlättar på så sätt kommunikationen mellan olika aktörer och huvudmän, exempelvis arbetsgivare, kommunala- och statliga verksamheter, aktörer inom rehabilitering, habilitering samt vårdgivare inom den privata sektorn.


Information

Individen får information om de behandlingsmetoder och hjälpmedel som står till buds samt om övriga produkter som är av betydelse, även om produkterna inte bekostas av samhället. Upplysning ges också om alternativa möjligheter, eventuella väntetider eller andra förhållanden som råder i hjälpmedelsprocessen. I de fall verksamheten ej kan erbjuda önskat hjälpmedel ges information om lämpliga alternativ.


Prioriteringar

Prioritering görs på grundval av individens behov i kombination med insatsens förväntade effekt på tillståndet. Därefter bedöms kostnadseffektiviteten i den insats som planeras.

 

Det innebär att varje förskrivning prövas noga och bedöms enligt följande:

  • Prioritering görs utifrån behov och förväntad effekt som i sin tur ligger till grund för val av produkt eller typ av hjälpmedel.
  • Kostnadseffektivitet bedöms därefter utifrån förväntad nytta i förhållande till kostnaden för hjälpmedlet.
  • Förändrat medicinskt eller socialt behov ska föreligga för utbyte av hjälpmedel, alternativt att ett nytt hjälpmedel avsevärt bättre uppfyller personens behov eller ger avsevärt bättre nytta.


Det samhällsekonomiska stödet grundar sig på följande prioriteringsordning:

  1. Hjälpmedel för livsuppehållande insatser som är ändamålsenliga och meningsfulla tillgodoses.
  2. Hjälpmedel för att klara dagliga aktiviteter såsom personlig vård, förflyttning, måltider, klädsel, relationer och vardagskommunikation, samt för barn att kunna leka och utvecklas.
  3. Hjälpmedel för vardagsaktiviteter: Att exempelvis utföra ärenden samt utveckla ett självständigt och aktivt liv i relation med sin omgivning.
  4. Hjälpmedel för aktiviteter som inte kan hänföras till vardagsaktiviteter i bostaden och närmiljön: Exempelvis att idrotta, för vistelse i fritidshus, båt, husvagn mm.

 

Forskning och utveckling

Hjälpmedelsverksamheten omfattar många specifika områden såsom planering, utförande, uppföljning och utveckling av verksamheten. Hela hjälpmedelskedjan präglas av professionalism och hög kompetens. Alla förskrivare har grundläggande förskrivarutbildning och utbildning i landstingets hjälpmedelshandbok, samt har tillgång till kontinuerlig fortbildning.
Plan och utvecklingsarbetet inom hjälpmedelsverksamheten sker i samverkan med brukar- och handikapporganisationerna.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom hjälpmedelsområdet stimuleras.
Konsekvensstudier och kostnads- / nyttostudier genomförs avseende effekten av hjälpmedel ur individens respektive samhällets perspektiv.


Utdrag ur:

"Så arbetar vi med prioriteringar – Riktlinjer för hälso- och sjukvården i Västerbottens läns landsting"

 

  • Människovärdesprincipen

Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Människovärdet är knutet till existensen, det faktum att vi lever, och påverkas inte av någonting utöver det – social status, ålder, kön etnisk tillhörighet eller annat.

  • Behov-/solidaritetsprincipen

Resurserna bör satsas på områden där behoven är störst och vi bär ansvar för att lyfta fram och tillgodose behoven hos dem som inte själva förmår göra sig hörda.

  • Kostnadseffektivitetsprincipen

Man bör sträva efter en rimlig relation mellan kostnader och effekter mätt i hälsa och livskvalitet.

 

Tillägg i Hälso- och sjukvårdslagen:
"Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet" (2§HSL)
"Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården" (2§HSL)
"Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd" (2a§HSL)

 

  • Om kostnadseffektivitet:

"ledningen av hälso- och sjukvården skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet" (28§HSL)

 
 

 

 

 

 

 

 

 


 
 
  • Modifierad den
    2010-09-03
  • Publicerad den
    2009-06-10

Sök

Sök, fritext

Hitta produkt via isokod

Sortera efter förskrivningsrätt

Viktiga länkar
Västerbottens läns landsting
Hjälpmedel Västerbotten
Hjälpmedelspolicy
Hjälpmedelshandboken distribueras av:
Västerbottens läns landsting
Hjälpmedel Västerbotten
Mariehemsvägen 14
906 54 Umeå
Tel växel: 090-785 00 00