För att få en enhetlig bedömning och möjliggöra en samsyn/samverkan mellan olika yrkesgrupper, verksamheter, anhöriga och allmänhet ska varje förskrivning föregås av:

• en angelägenhetsprövning, det vill säga en bedömning av i  vilket tillstånd, vilken situation, individen befinner sig i om hjälpmedlet inte förskrivs (C.1)

• en bedömning av vilken effekt/nytta hjälpmedlet gör för brukaren, dvs hur hjälpmedlet påverkar individens möjligheter till ökad aktivitet, delaktighet eller kroppsfunktion (C.2)

• en bedömning av nyttjandegrad, hur ofta hjälpmedlet kommer att användas (C.3)
 

En värdering av hur olika omgivningsfaktorer påverkar bedömningen ska också ingå i den samlade analysen.

Analys av riskerna för brukaren vid användandet av hjälpmedlet görs och noteras i journal. Länk till Riskanalys.

Använd bedömningsmallarna C.1-C.3 i bedömning av behov och nytta.

Läs mera: