För att få en enhetlig bedömning och möjliggöra en samsyn/samverkan mellan olika yrkesgrupper, verksamheter, anhöriga och allmänhet ska varje förskrivning föregås av:
• en angelägenhetsprövning, det vill säga en bedömning av i vilket tillstånd, vilken situation, individen befinner sig i om hjälpmedlet inte förskrivs (C.1)
• en bedömning av vilken effekt/nytta hjälpmedlet gör för brukaren, dvs hur hjälpmedlet påverkar individens möjligheter till ökad aktivitet, delaktighet eller kroppsfunktion (C.2)
• en bedömning av nyttjandegrad, hur ofta hjälpmedlet kommer att användas (C.3)
En värdering av hur olika omgivningsfaktorer påverkar bedömningen ska också ingå i den samlade analysen.
Analys av riskerna för brukaren vid användandet av hjälpmedlet görs och noteras i journal. Länk till Riskanalys.
Använd bedömningsmallarna C.1-C.3 i bedömning av behov och nytta.
Läs mera: