Utgångspunkt
Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska bygga på frivillighet och respekt för personens delaktighet, självbestämmande och integritet, vilket innebär att man inte kan vidta åtgärder mot en persons vilja. Anhöriga, god man eller förvaltare kan inte samtycka till eller kräva att åtgärder som innebär tvång eller begränsning används. Enligt Regeringsformen (RF 2 kap 6§)4 är den enskilde skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp och frihetsberövande. Till skydds-och begränsningsåtgärder hör alla åtgärder som på något vis begränsar den enskildes möjlighet att göra egna val eller röra sig fritt samt andra inskränkningar i den enskildes rätt till självbestämmande. 

Tvångs- och begränsningsåtgärd
En tvångs- och begränsningsåtgärd är en åtgärd som syftar till att begränsa eller att utöva tvång mot den enskilde. Till tvångs- och begränsningsåtgärder hör även frihetsberövande åtgärder. Det kan exempelvis handla om situationer när den enskilde är inlåst, eller när han eller hon begränsas från att röra sig fritt genom fasthållning eller att använda hinder som brickbord, bälten eller sänggrindar. Den enskilde ska alltså fritt kunna röra sig inomhus, utomhus och däremellan, men också vara fri att röra den egna kroppen.

Skyddsåtgärd
En åtgärd är att anse som skyddsåtgärd under följande förutsättningar:
• Den enskilde samtycker till åtgärden
• Syftet med åtgärden ska vara att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde.
• Syftet med åtgärden får alltså inte vara att kompensera för brister i verksamheten som t ex brister i bemanning, personalens kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga.

Alltså är åtgärder som exempelvis:
• Använda brickbord
• Använda bälte
• Använda sänggrind
• Använda GPS-larm för att se hur någon förflyttar sig
att betraktas som begränsnings- eller tvångsåtgärder om den enskilde inte gett samtycke till åtgärden, även om intentionen är att skydda eller underlätta för den enskilde. Åtgärden är också otillåten om syftet med åtgärden är att hålla fast en orolig person eller av annat skäl begränsa den enskildes rörlighet.

Även om en åtgärd bedöms vara en skyddsåtgärd och därmed tillåten betyder det inte nödvändigtvis att åtgärden är den mest lämpade. Samtliga åtgärder som vidtas inom vården och omsorgen ska vara av god kvalitet och utgå från den enskildes behov och förutsättningar. Därför kan det finnas skäl att både ifrågasätta åtgärdens lämplighet som sådan och söka efter mindre ingripande lösningar som en del i arbetet med att ge den enskilde en bra vård och omsorg.